Kostym

1. Kostym är en novell som handlar om en person med ospecifikt kön. Personen befinner sig i början av novellen i Singapore, men sedan hoppar texten till en flygplats och sedan till en biluthyrning. Den här novellen hoppar mycket mellan olika platser i kronologisk ordning. När novelljaget befinner sig i biluthyrningen ser hen en man med kostym. Hen gräver fram sina cigaretter och går fram och frågar om mannen kan ge henne eld till sin cigarett. Mannen ger henne eld och skjutsar sedan novelljaget till Jimmy's Place. Mannen följer med hen in och de har sex. Följande morgon när mannen, Bob heter han, är ute och jobbar tar novelljaget Bobs kläder och sticker. Novellen utspelar sig i Singapore under en dag och är skrivet i ett jag-perspektiv. Den är också skriven i nutid. Vad vi får veta om novell-jaget är att hen röker, är från Skandinavien och som sagt inte äger speciellt mycket grejer. Berättelsen saknar långa beskrivningar och är istället mycket kortfattad.

2. Jag tror att novelljaget planerade allting från början och inte är ovan i konsten att luras. När novelljaget såg Bob i sin kostym kunde hen konstatera att Bob såg ut att vara rik. För folk som bär kostymer har ofta välbetalda kontorsjobb. Därför blev han den självklara måltavlan. Det här kan man alltså koppla till titeln på novellen; Kostym. Jag tycker att det är ett väldigt smart val av titel och ordet kostym är en röd tråd genom hela novellen. Novelljaget hade inte valt Bob som sitt offer om han inte haft en kostym på sig. Då hade hela handlingen vart annorlunda. På slutet tog novelljaget Bobs kostym och texten blev på så vis återkopplad till början av novellen. Allt var mycket smart utfunderat.

Jag kom på mig själv med att fundera mycket på vilket kön novell-jaget hade när jag läste novellen. I början trodde jag att det var en man. När de hade sex blev jag dock övertygad om att det var en tjej,  men varför det? Inte för att killar inte kan ha sex med varandra, utan för att det är vanligare att vara heterosexuell. Nu när jag tänker tillbaka på allt tror jag att författaren ville att vi skulle begrunda varför vi har en sådan lust att veta könet på protagonisten. Varför spelar det så stor roll för oss? Författaren ville nog också spela på stereotyper. Huvudpersonen rakade sig tillexempel, vilket är en maskulin sak att göra. Å andra sidan var ju Bob en kille, och eftersom att novelljaget hade en romantisk relation med Bob talar det för att vår protagonist är en tjej. Det är nämligen en stereotyp att vara heterosexuell. Författaren ville klargöra att det är något fel med den här typen av tankesätt. Hur kan vi som ras utvecklas framåt om vi fastnar i stereotyper och trångsynthet? En annan sak jag tänkte på var hur novelljaget stack med Bobs grejer i slutet av novellen. Vid det laget trodde jag att novelljaget var en tjej. Det fick mig att fundera på ironin i att det är tjejen som sticker från killen efter sexet. I alla filmer och böcker man läser är det alltid killen som sticker från tjejen. Återigen leker författaren med stereotyper och tendenser. Om jag å andra sidan trott att det vart en kille på slutet hade jag inte tänkt på saken överhuvudtaget. Det här är en mycket intressant novell som väcker många tankar. Det kan också vara så att texten hade ett enklare budskap. Författaren ville kanske bara få folk att förstå att man kanske inte ska lita på någon man precis träffat. Den här teorin tror jag själv dock inte på.

3. Den här texten fick mig att tänka på stereotyper och könsroller i samhället. Det som störde mig så mycket med den här texten var att man brydde sig så mycket om vilket kön protagonister var. Hade könet förändrat hur man såg på något av det som hände i novellen? Inte för mig. Men den sorgliga sanningen är att om det hade hänt i verkligheten skulle allmänheten ha olika syner på det hela beroende på vilket kön protagonisten varit. Hade det vart en tjej skulle hon blivit kallad öknamn. Hon skulle fått skällsord kastade i sin riktning och hon skulle bli hårdare dömd än en kille skulle blivit. För i vårt samhälle finns det könsstereotyper och normer både killar och tjejer ska hålla sig till. Tjejer ska vara tysta och studera flitigt. Killar ska vara högljudda och om de visar några känslor överhuvudtaget bli man stämplad som gay. Som om ordet gay vore ett skällsord. Bara att man använder gay på det sätt man gör bidrar till nedtryckning av folk som är gay. Man kanske inte menar något illa med det, men det förstärker stereotyperna och normerna vi så desperat behöver bli av med. Gay är inte ett skällsord, utan betydde till och med en gång i tiden "glad". Det här ämnet är något som diskuteras hett i samhället just nu. Krossa patriarkatet är ett en fras man ofta hör i samband med Feministiskt Initiativ. Vill man ha ett exempel på en debatt om könsroller kan man vända sig till dem. Zara Larsson är även hon en ivrig användare av frasen "Krossa patriarkatet!" och lyssnar man på hennes podcast "Den fantastiska resan" kan man få höra just hur passionerad hon är angående könsroller och stereotyper.

Hade den här texten skrivits för 50 år sedan och budskapet offentliggjorts skulle den nog inte tagits emot med öppna armar, åtminstone inte av alla. Det fanns nämligen kvinnorörelser 1960, det spred sig från USA till Sverige. Den här texten hade nog givit kvinnorörelserna ny energi men den skulle också fått mycket hat. Det hade nog varit väldigt farligt att publicera en sådan här text, speciellt under sitt riktiga namn. Tillslut hade de som opponerade sig mot kvinnorörelsen hittat författaren och säkerligen tagit kol på hen. Man hade behövt ge ut novellen under ett falskt namn. Det hade alltså gått att ge ut texten, men det hade vart betydligt svårare än det är idag. Dessutom kanske texten skulle blivit gömd och begraven innan någon hann läsa den. Man hade också behövt hitta någon som kunnat ge ut boken och trycka den men samtidigt vart villig att riskera oppositionens ilska. Vem vill riskera sitt liv för en bok som kanske inte ens blir läst?

Konstfilm

Utifrån temat gränsöverskridande och temat måleri valde vi i min grupp att göra en, vad man skulle kunna kalla, anings flytande konstfilm. Det är svårt att förklara handlingen på ett sätt som får det att låta bra, men jag kan försöka. Vi ville få fram att saker och ting inte alltid är som de verkar. I början tror man tex att huvudpersonen målar på en målarduk men egentligen var det väggen bakom målarduken hela tiden. På det här sättet fick vi också in måleri. Vi lekte mycket med den konstiga delen av samhället, den som ingen vill veta av och den som folk blundar för. Vår huvudkaraktär beter sig konstigt men hon får inget medlidande och ingen hjälp. Folk bara skriker på henne och ignorerar henne just för att hon är annorlunda. Det är på det sättet vi har fått in temat gränsöverskridande. Men vi ville i grund och botten att folk skulle få bilda sig en egen åsikt om filmens budskap eftersom att det är det konst handlar om.

I produktionen av den här filmen har jag varit bakom kameran och filmat och jag har varit framför kameran som en karaktär i filmen. Jag har varit med på varje inspelningstillfälle och jag har hjälpt till när jag har kunnat. Jag skulle även vilja påstå att jag tillsammans med Milla tog en ledande roll i arbetet, något som jag vet att även Milla tycker. Jag tror att resten i vår grupp märkte hur mycket vi gjorde. Det var tex jag som kom på idéen till filmen till att börja med, jag har också redigerat mest och jag tog också initiativ gällande olika kameravinklar och helt enkelt olika aspekter inom filmandet. Jag är mycket nöjd med min insats och tror inte att jag kunde ha gjort mer än vad jag gjorde. Om jag inte hade gjort någonting i gruppen hade jag inte bara fått F utan projektet hade inte heller blivit lika bra. Visserligen är Milla jättebra på det hon har gjort men många av våra idéer kom från att vi bollade idéer med varandra och det går inte att göra själv. Visst hade det blivit bra iaf men nog inte lika bra.

Frågan om hur vi skulle få in måleri i vår film rådde det inga konstigheter runt. Den var från början invävd i synopsisen vi kom på. Vi gjorde dock mer än en synopsis för att utforska fler möjligheter. I en synopsis lekte vi med tanken att ta bort alla färger i filmen förutom på ett specifikt objekt eller en specifik färg. På en annan tänkte vi att huvudkaraktären skulle följa en röd tråd, som då var den enda färgen i hela filmen. Men i slutendan tyckte vi mest om originalidéen. Dock tror jag att dessa andra idéer också hade gjort sig bra på film, men jag är glad att vi valde den idé vi gjorde, för jag blev ofantligt nöjd över resultatet. Jag hade alltså inte ändrat på något om det vart bara jag som skulle hitta på idéen. Dock hade jag troligen inte gjort filmen fullt så snurrig och galen om jag inte fått se exempel på konstfilmer innan. Då insåg jag vidden av snurrighet och galenskap samt genialitet som dolde sig bakom en konstfilm och det blev ditåt jag strävade. Om vi inte hade haft måleri som ett tema tror jag inte att filmen hade utformat sig som den gjorde. Idéen som vi kom på hade stora influencer av måleri och var typ baserad på måleri. Alltså hade jag troligen kommit på en mer, så att säga, "jordnära" idé. Det hade inte blivit så konstigt som det blev och det hade nog inte fångat konstfilmens anda på samma sätt. Då hade det säkert blivit mer av en kort musikvideo så som mångas videos blev. Att jag skulle ha valt det beror framförallt på att jag tycker att det är mycket roligt att göra musikvideor.

Under arbetsprocessen provade vi många olika kameravinklar och många olika scener för att vi senare skulle ha ett stort urval att välja mellan. Vi såg också till att hellre filma för lång tid än för kort. Detta har påverkat vår konstfilm till det bättre då vi kunde välja bort de mindre bra delarna. Vi har också lekt mycket med hastigheten på filmklippen. Detta för att vi ville höja tempot på vissa klipp så att de inte skulle vara tråkiga och bidra till en variation i filmen. Vi hade inte heller så mycket övergångar i filmen eftersom att vi ville att det skulle kännas lite hackigt och hastigt, vi ville få fram en obehagskänsla. Vi bytte också bort vårt ljud många gånger för att vi inte blev nöjda. Det var svårt att hitta en ljudslingas om inte var långtråkig så det slutade med att vi lade ihop tre stycken olika ljudslingor. Att vi har provat så många olika saker gör att slutresultatet har blivit desto bättre.

Jag är jättenöjd med vår konstfilm och tycker att den har fångat andan hos en konstfilm mycket effektivt. Jag tycker också om att den inte blev så lång. En sak jag skulle vilja förbättra är att det inte blev så mycket färg som jag hade velat på grund av att det blev krångel med färg och målarduk samt pensel.  Men bortsätt från det är jag jättenöjd.

//Emma Vågerö

Chordfinder

Här är min applogga. Jag hade formen triangel, färgen grön och jag ville göra en musikapp. Detta blev resultatet. 

Det som tog längst tid var att hitta på en idé om vad det var jag ville göra för musikapp. Tillslut kom en idé fram. Det fungerar ungefär som Soundhound, man spelar upp en låt och sedan finner appen ackorden till låten. Därav "Chordfinder". Jag själv skulle verkligen vilja ha en sådan app då jag själv spelar gitarr. Om den här appen skulle bli verklighet skulle det vara som att himlen öppnade sig. 

Eftersom att jag hade trianglar så tänkte jag att jag ville ha ett plektrum, som kan kopplas både till musik, ackord och trianglar. Jag hittade ingen grön färg som jag tyckte om men tillslut blev det den färgen som jag har nu, turkost som skiftar mot grönt, en kompromiss. Jag satte in en man som spelar saxofon för att signalera att det hela handlar om musik. Sedan talar appnamnet om vad det är appen gör och det är lätt att komma ihåg namnet. Den svarta bakgrunden gör att fokuset läggs på just plektrumet och mannen som spelar saxofon. Det är bra för det är just bilden som gör att man förstår att appen handlar om musik.    

// Emma Vågerö

Persona

Persona

                                              

Sofia Johansson är en 22 årig tjej från centrala Stockholm. Eftersom att hon är från just centrala Stockholm tar hon sig runt främst med buss, men pendeltåg och tunnelbana används också ofta. Sofia går andra året på Stockholms universitet inom lag och rätt och är mycket nöjd med utbildningen. Hon tycker om att mode och att shoppa, speciellt vid plattan och gamla stan. I och med detta är hon också intresserad av det visuella i appar och att det ska se bra ut. Detta anser Sofia vara en stor faktor i vad som är åtråvärt i en app. Bortsett från mode tycker Sofia också om musik. Spotify är en stor favorit bland appar och används frekvent. Vad detta beror på är att Spotify är lättanvänd, sällan laggar och är väldigt stilren.

Sofia har ganska kort tålamod och ger därför upp och skaffar en ny app med samma funktion om appen i fråga krånglar för mycket. Därför anser hon att det är viktigt att appen inte laggar, speciellt om den är lättersättlig.  Hon tycker också att det blir tråkigt om det finns för få funktioner i en app. Men det får inte heller vara för svårt att navigera i appen. Man får helt enkelt hitta en bra balansgång anser Sofia. Att kunna dela sin musik med vänner är ett behov för Sofia då man på så sätt kan upptäcka ny musik, vilket också det är viktigt i en musikapp. Hon skulle också vilja kunna se texten till sångerna och kanske kunna ha en kareoke-funktion.

Påväg till och från skolan är då Sofia brukar använda musikappar som mest. Också vid studier brukar hon använda musik för att blocka ut resten av världen för att kunna fokusera. Men generellt sätt lyssnar hon på musik under hela dagen. Det är ett naturligt inslag i vardagen.

//Emma Vågerö

Liljevalchs vårsalong

Jag valde Affective Seasons 5 av Tove Krabo. 

Det förefaller alltså vara ett industriområde av något slag. Det står en minigran på den kala marken. Det ser ut som om man har hällt färg över pappret men att verket från början var grått. Man ser t.ex. att marken fortfarande är grå. Färgerna man har valt är då olika nyanser av grönt och rosa: Två färger som fungerar väl tillsammans och ger ett glatt intryck. Till himlen har man använt vitt och blått och det ser jättevackert ut. Jag tycker att det ser lite ut som om man marmorerat detta verk. Inte helt, men en del. Hur färgen har torkat gör att det ser vackert ut. 

För att man ska förstå varför jag tycker om det här verket måste jag ta och berätta hur jag tror att konstnären tänker med detta verk.

Jag tror att det handlar om miljöproblemen vi idag har. Man har här ett industriområde: Grått och tråkigt och dystert. Men samhället romantiserar det, häller färg över det för att täcka över hur grått och tråkigt det är och hur mycket det egentligen förstör miljön. Man täcker över det med fina, färgglada färger för att folk ska må bättre över att köpa industrins varor. För att folk inte ska få skuldkänslor. Men detta koncept håller inte: Det gråa sipprar igenom i alla fall, för man kan inte slippa undan att vi förstör jorden. Och strax utanför som en passiv betraktare står granen och förstärker att det är miljön det hela handlar om. På det hela taget skulle jag vilja säga att detta är en väldigt tydlig bild med ett väldigt tydligt budskap. Jag skulle ju kunna vara helt ute och cykla med denna tolkning men det finner jag svårt att tro på.

Jag tycker alltså om denna bild för att budskapet är väldigt fint utformat och det är ju också ett viktigt budskap. Sedan älskar jag också färgvalen som harmoniserar med varandra och att det ser ut som att verket är marmorerat. Sammanfattningsvis ett väldigt vackert. Dock tycker jag att granen är lite onödig, man skulle förstå budskapet även om den inte var där. Men det kan ju vara så att granen har ett annan roll i bilden som jag bara inte upptäckt. Det är nog ganska svårt att få tolkningen på pricken rätt gentemot vad konstnären visualiserade från första början.

Ett annat verk jag fastnade för var Hatten av Elin Molander.

Till skillnad från Tove Krabos verk har Hatten inga tydliga budskap. Den bara är. Men i likhet med Affective Seasons 5 är den i grund och botten mörk skulle jag tro. Jag uppfattar i alla fall det här verket som mörkt. Männen ser onda och ihåliga ut och hatten hoppar fram och tillbaka på deras huvuden. Jag tycker att denna bild signalerar oro. Sedan är denna också animerad medan Affective Seasons 5 "bara" är gjord på papper. Men det är någonting som likt Affective Seasons 5 tilltalar mig. Jag tror att det i detta fall inte behöver ha något djupare budskap för att tilltala mig, till skillnad från Affective Seasons 5.

Jag valde sedan Halvdagern av Katarina Ekelund.

Denna fastnade jag för direkt. Jag älskar färger, speciellt när det samspelar så bra som dessa färger gör - en likhet detta verk har med Affective Seasons 5. Jag tycker också om att man har lagt in lite cirklar eftersom att det bidrar till variation i bilden. Sedan tycker jag också om det grå molnet som är överst på tavlan och rinner ut över resten av tavlan. Istället för att det är något dystert och grått som täcks över av färg, som i Affective Seasons 5, är det tvärtom. Den grå färgen sipprar ner och täcker över de färglada färgerna. Även fast budskapet inte är lika tydligt som i Affective Seasons 5 tror jag fortfarande att det finns ett budskap om man bara orkar gräva ner sig lite i tavlan så att säga.

Sedan har vi Kung Ubus Hov av Stefan Bennedahl.

Denna tavla är en upprorshandling mot samhället. Man påpekar ett fel i den, precis som i Affective Seasons 5. I detta fall är det en rebellakt mot världens eviga historik av diktatorer. I Affective Seasons 5 är det emot miljöförstörelse. Verken skiljer sig dock både i material och färgval. Här väljer man inte heller att romantisera händelserna som äger rum i verket med färg eller liknande utan låter det vara vad det är. En idé jag tyckte var intressant var att publikens händer är röda för att visa på delaktighet. Jag tyckte att detta var ett intressant och kreativt koncept.  

         //Emma Vågerö ES14A

Reflektion över betyg i estetämnet

I det här blogginlägget var det meningen att man skulle beskriva egna utvecklingsmöjligheter inom estetämnet men, med risk för att låta en smula uppblåst, mina senaste inlämningar har skett utan några anmärkningar på förbättring. Jag skulle därför skriva vad det är jag har gjort bra. Jag känner mig lite halv dryg men det är inget som kan hjälpas. Vad jag tycker har gått bra i detta ämne är i huvudsak att jag håller deadline. Detta betyder att jag lätt kan fråga rådande lärare om förbättringsområden innan jag gör den slutgiltiga inlämningen vilket hjälper mig att få upp texten till A:nivå. Att jag har lätt för att skriva och tycker det är kul underlättar också. Jag förstår också betygskraven och kan därför arbeta utifrån dem. Alla dessa saker är vad som i huvudsak bidrar till mina bra betyg. Sedan behöver man också fantasi vilket jag anser mig själv ha. Detta kan bero på att jag har läst böcker under hela mitt liv och detta gör faktiskt under för den kreativa förmågan.

//Emma Vågerö

Inlägg 5

Jag hittade jag en bakgrund på google som jag photoshopade in min drake på. Men det såg för tomt ut. Så jag valde att sätta in en quote från George R. R. Martin - författaren till Game of Thrones. George R. R. Martin förknippas nämligen till fantasy och detta citat: "They can keep their heaven. When I die, I'd sooner go to Middle Earth." överensstämmer bra med min tanke med draken. Detta var hur det såg ut:

Jag märkte dock snart att jag gjort ett misstag. Bilden var alldeles för liten. Den blev pixlig i uppförstorat läge. Så jag bestämde mig för att hitta en ny bakgrund. Vilket visade sig vara mycket svårt. Tillslut hittade jag en bild och detta blev resultatet: 

Denna ansåg jag var mycket coolare än den övre. Dock blev draken lite suddig då bilden nästan var för stor. Jag kom också på att bilden behövde vara i en stadsmiljö och trägolvet på denna bild indikerar på att det är inomhus. Alltså sökte jag upp en annan bild. Detta är hur det blev:

Detta är den bild jag tillslut valde. Jag tycker att det ser väldigt coolt ut med en person som går förbi på gatan. Det gör att allting känns mer närvarande. I början var denna bild i färg men jag valde att göra den svartvit för att et såg bättre ut. Det blev mer dämpat och eftersom att jag med denna bild vill tala om en av samhällets brister känns det bra att den är svartvit. 

Alla dessa olika lösningar jag provat har hjälpt slutresultatet på traven. Den andra lösningen gjorde så att jag insåg att jag ville att bilden skulle vara svartvit, den första lösningen fick mig att inse att jag ville ha ett citat. 

Angående storleken på min sticker  tänker jag som så att det det är viktigt att den syns bra. Den har ju ett budskap och om detta budskap inte kan hörsammas är poängen lite bortkastad. Så detta är varför min sticker är större än de flesta andras.

Nu till vad jag vill förmedla med själva miljöbilden. Jo, tegelstensbyggnader är något av det vanligaste som finns i Sverige. Alltså skulle detta kunna vara i stort sett vart som helst. Vem som helst skulle kunna se den. Därför  valde jag denna bild. Jag tyckte också om att figuren som går förbi är väldigt skyddad, även denna person skulle kunna vara vem som helst.

Jag blev väldigt nöjd med citatet och fonten till citatet. Jag lekte med storleken på bokstäverna för att det skulle se lite mer asymmetriskt ut. Jag blev också nöjd med draken men inte allt med draken var till belåtenhet. Jag tyckte om hur jag fick till draken men de vita kanterna runt blev inte jättelyckade. Men hade jag inte haft de vita kanterna hade draken inte synts. Hade jag haft mer tid hade jag kanske hunnit hitta på en bättre lösning. Annars blev jag nöjd med mitt arbete. 

Citatet jag använder mig av i min bild får mig att tänka på i Harry Potter och Dödsrelikerna när Harry frågade Dumbledore: "Professor? Is this all real? Or is it just happening inside my head?" varpå Dumbledore svarade: "Of course it's happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it's not real?" Detta samspelar så bra med fantasy. Det händer i ens huvud men det är inte mindre verkligt för det. Harry Potter har också den där mörka gnistan i sig genom hela serien som min bild har. Den är mörk men samtidigt kan man se en skugga bakom personen som går. Detta betyder att det finns ljus som skapade skuggan. Allt beror på hur man ser på saken. Vill man bara se mörker kommer man göra just det. Väljer man att se ljus kommer man göra det också. Till skillnad från Harry Potter kan min bild inte misstas för att äga rum i en annan tid än nu. Harry Potter har ingen bestämd tidsera. Den är för evigt. Min bild däremot har både brandalarm på husfasaden och en tjej med vad som ser ut att vara en läderväska.

//Emma Vågerö ES14A

Inlägg 4

Jag fotade min drake och fixade in den i photoshop. Väl där fick jag bort vissa skavanker så som linjen på pappret som kommit av att jag vek den förut. Jag fyllde också i vingarna med svart färg eftersom att ljuset hade legat annorlunda på vingarna när jag fotade dem. Detta innebar att den ena vingen blev mörkare än den andra, vilket behövde åtgärdas. Jag gjorde också kontrasten större mellan draken och pappret. Det gjorde så att drakens sträck framhävdes tydligare. Varför jag gjorde detta var för att få ett jämnt och skarpt intryck.

Såhär ser den alltså ut just nu. 

Jag provade att göra den i färg men det blev inte lika bra så jag undvek det. Jag försökte också lägga till så att ögat blev grönt men det berättade jag om i det förra inlägget så jag tänker inte gå djupare in på det.

// Emma Vågerö

Inlägg 3

Jag valde tillslut teckningen av draken. Det du ser här nedan är en teckning på den färdiga versionen av min drake. Jag bytte ut kedjan som var fastsatt på en spik som i sin tur var inslagen i väggen mot en fotboja på en kedja. Detta gjorde jag för att den första versionen inte såg ut som en kedja eller spik och den med fotbojan var mycket tydligare. Jag lade också till en pupill i ögat då vissa tyckte att det var lite otydligt vad huvudet var för något. Min förhoppning är då att folk ska förstå min tanke med detta. Jag tänkte från början att jag kanske kunde fylla i ögat med en färg för att förstärka att det var just ett öga men det slutade med att uppmärksamheten drogs från helheten till ögat och man såg fortfarande inte att det var ett öga.

Varför jag valde draken över resten av mina skisser beror på att jag tyckte om simpelheten i idéen. Jag tyckte också om att det enligt några är lite otydligt var det är för något, detta gör att man får fritt rum att tolka vad det är och det är anledningen till att jag tycker om konst. Jag vet inte vad jag kan förbättra, jag är nöjd med den. Jag tycker att hela idéen med bojan blev väldigt tydlig och det är jag speciellt nöjd med.

Redogörelse

Förarbetet var väldigt viktigt, utan den hade vi inte vetat hur, var och vad vi skulle filma. Vinklar, idéer och massa annat hade varit annorlunda. Vi märkte att vi fick ändra en massa från vår ursprungliga idé. När vi tillexempel ville zooma in på en gravsten märkte vi att det inte gick eftersom att det var svårt att hitta ett trovärdigt datum och namn på gravstenen. Därför fick vi göra lite renoveringar i vårt bildschema. Inspelningsschemat anser jag helt onödigt. Vi har knappt använt det. Vi vet redan vart vi ska filma och när, vi behöver inte skriva ner det. Synopsis har vart viktigt då det var ett sätt att få ner våra tankar på papper. Vi utvecklade också våra tankar på det sättet. I filmandet har allt förutom inspelningsschemat varit viktigt. Dock har vi arbetat mycket med infall så mycket av det vi målade upp i bildschemat blev annorlunda. 

I filmandet har jag en roll som huvudkaraktärens vän. Det gick bra, det var bara att spela med vilket jag fann lätt och roligt. Jag hade inte föreställt mig något särskilt innan inspelningen så jag hade inga överpresterande krav på mig själv, därför blev jag nöjd med resultaten. Jag fick också filma ibland vilket jag inte kan påstå att jag är världens talang på. Ingenting var lätt, allt var ganska nervöst eftersom det var första gången vi spelade in.

//Emma Vågerö

Första inspelningen

I söndags möttes alla i gruppen vid barkaby station. Det var den första gången vi skulle filma så naturligtvis var det många missar vi hade gjort. Vissa kom lite försent, dock max 8 minuter sent, men eftersom att vi bara hade tre timmar på oss innan en av gruppens medlemmar behövde åka så hade vi lite bråttom. För det första var tre timmar alldeles för lite. För det andra glömde vi kamera stativ så många scener blev lite svajiga. Vi skulle ha en scen där en person grät och till det behövde vi lök som också den blev bortglömd. Detta löste vi genom att gå och köpa en så det var ingen fara på taket. Det farligaste misstaget vi begick var dock att vi filmade lite för lite på många scener. Som regel är det alltid bäst att filma för mycket än för lite så man har någonting att klippa ifrån. Jag tror att det ska gå bra iaf, man kan ju lägga på slowmotion på vidbilderna men detta är något vi definitivt kan förbättra. Vissa scener blev för mörka så de fick vi ta bort men det gjorde inget för just den scenen hade vi filmat massa på.

Efter att vi kollade igenom vad vi filmat kunde vi konstatera att det hade gått bra och iaf jag blev riktigt nöjd med vissa scener.

// Emma Vågerö

Skisser - blogginlägg 2

Jag har nu gjort mina skisser. Det blev tre av dem och jag blev nöjd med allihop. Detta gör att det känns svårt att bestämma vilken jag vill ha. Det står mellan de två sista skisserna. Mellan draken och fenixen. Men nu ska jag berätta lite om skisserna och hur jag har tänkt runt dem.

Jag fick några stycken idéer om vad man kan göra som sticker. Jag tänkte att man kanske kunde ha en fågel i en bur, helt i svart och vitt och på andra sidan är det i färg en fågel som sitter på en trädgren. Budskapet bakom detta är lite oklart. Frihet är det mest självklara men jag tänkte också lite runt passivitet som ofta är ett problem. Att fågeln utanför egentligen skulle kunna hjälpa få ut fågeln i svart men istället är passiv. Jag tror inte jag kommer ta denna då budskapet bakom är lite för vagt.

Den andra idéen var baserad på att jag tycker att folk nuförtiden inte uppskattar fantasy så mycket som dem borde. Fantasy är en värld uppbyggd direkt ur en människas idéer och det tycker jag är ganska fantastiskt. Alla vet är en drake är fantasy, mycket mer fantasy kan det inte bli. Därför tänkte jag att en drake kunde krypa uppför en vägg fast att den är fastkedjad i väggen för att signalera att fantasy borde vara påväg uppåt men tyvärr inte är det. Jag vill att min drake ska sticka ut plus att drakar oftast är färggranna därför kommer min drake gå i färger. Fast jag är inte säker på detta. Kanske blir det färger kanske inte. Dock tror jag att kedjan som fjättrar draken kommer vara svart för att signalera hopplöshet och tråkigheter.

I och med idéen med draken kom jag att stöta på fenixen som också den är en typisk symbol för fantasy. Denna reser sig ur askan och sträcker ut vingarna i samband med samma idé som den jag förut beskrev. Kanske står denna fenix i lågor eller så är den svart. Jag vet inte än.

Val

Så nu har vi valt Divine Sorrow över The Monster. Det blev den eftersom att vi hade mer idéer på den och de  idéerna är inte lika komplexa som om vi skulle valt The Monster. Jag blev nöjd med valet även fast jag från början ville ha The Monster. Vi har så många bra idéer att jag får gåshud bara av att tänka på det. Frågan är väl om vi kommer kunna genomföra dessa idéer eftersom att vi är nybörjare på det här med filmning. Men som sagt, jättenöjd blev jag. Vi har också hunnit skriva klart vår synopsis. Det enda som är lite oklart är hos vem vi ska filma och vems föräldrar som ska hoppa in i rollerna som bråkande föräldrar. Det verkar just nu som att vi kommer filma hos Alexandra och att Alexandras föräldrar kommer vara de deltagande. Men vi har ännu inte frågat dem. Vi får se hur det går helt enkelt. Nu ska vi bara göra bildschemat, vilket jag misstänker kommer ta ett tag.

//Emma Vågerö ES14A

Blogginlägg 1: Stickers

Alla dessa inspirerar mig. Jag vill göra en drake som klättrar upp för en vägg och jag vill att den ska vara lite osammanhängande - att man inte ser hela draken. Jag vill också att den ska vara svart. Jag kommer nog ta olika delar från olika drakar och sätta ihop dem. Men jag tänkte också att man lika gärna kunde ha en svala som flyger uppåt eller en fenix. Fenixen skulle antingen kunna flyga uppåt eller resa sina vingar mot himlen som en av dessa bilder. Jag tänkte också att man skulle kunna ha en fågel i en bur och en annan fågel som är fri. Dessa är bara idéer utan någon större tanke bakom dem- än så länge.

Det som inspirerade mig i dessa bilder var hur väl de svarta figurerna syntes mot den vita bakgrunden; det blev väldigt effektfullt. Jag tycker också om att till exempel den första drakens olika beståndsdelar inte hänger ihop. Det vill jag också göra något med.

    

Musikvideoproduktion

Vi har nu landat på ett nytt projekt inom Medieproduktion och det är musikvideor! Detta ska bli och är redan ett jätteroligt projekt. Den grupp som jag nu har hamnat i är jag jättenöjd med. Vi velar just nu mellan The Monster av Rihanna och Eminem samt Divine Sorrow av Wycleaf Jean och Avicii. Själv tycker jag att valet är självklart! The Monster har en djupare mening plus att den har mycket mer text medan Divine Sorrow inte har så mycket text och mest är instrumental. Vi tänkte ut eventuella handlingar till dessa båda låtar. Till Divine Sorrow tänkte vi att allt handlar om ett kompisgäng där en av dem begår självmord och hur det sedan går utför därifrån. Till The Monster tänkte vi att det är ett slag i en persons huvud. Man får en inblick i personens hjärna när den utkämpar en inre strid. Vi tänkte också då leka med begreppet "Ängeln på din axel", samt "Djävulen på din axel." Vi tänkte då mixa ihop dessa låtar och handlingar. Lägga in rappen från The Monster i droppet i Divine Sorrow. Själv tycker jag att vi borde lägga in refrängen från The Monster eftersom att det är i den hela budskapet ligger. Vi tänkte då att handlingen kunde vara om att en person dör och dennes vän går igenom en inre strid, man får inblick i dennes hjärna. Jag tror att detta kommer bi supercoolt och jag är superpeppad.

//Emma Vågerö ES14A

Modernismen

Jag har valt "Soft watch at the moment of first expulsion" av Salvador Dali.


Jag tänker att detta skulle kunna vara ett minne. Någon eller något står i själva verket på ett klipputsprång och blickar ut över havet, sanden och klipporna som man kan se i bakgrunden av bilden, men ser inte vad ögonen vilar på utan något helt annat. Något som har hänt eller kommer hända. En klocka, stilla i ögonblicket. Sönder. Personen är sorgsen. Allting håller på att flyga bort från själva klockskärmen. Till och med siffrorna flyger iväg, som man kan se på skuggningen under siffrorna. Tiden löper iväg från klockan när den kastas och tiden stannar för personen på klipputsprånget. Om bara tiden hade velat stanna när klockan kastades. Men egentligen handlar det nog inte om en klocka. Inte för mig hur som helst. För mig symboliserar klockan någonting mer underliggande, något djupare. Kanske den symboliserar att någon kastade bort sin tid. Kanske inte.

Jag föreställer mig att detta är en skymt av framtiden. Jag föreställer mig att klockan tillhör personen på klipputsprånget. Personen försökte stoppa någonting men det gick inte. Någonting gick förlorat. Dog någon kanske? Något som inte går att reparera i alla fall. Därför flyger allt bort. Finns det inga beståndsdelar kvar kan klockan inte repareras. Personen på klipputsprånget slängde klockan tvärsöver rummet i desperation och förtvivlan. Klockan var sönder redan innan den träffade byrån. Fjärilen symboliserar naturen, alltet - världen. Världen är den enda åskådaren till denna handling. Världen är den enda som någonsin kommer få veta. Detta är vad konstnärens bakomliggande motiv var enligt mig. Men syftet med bilden skulle kunna vara en rad olika. Kanske vill Dali visa på att tiden flyger iväg, kanske vill han låta veta att allt dåligt vi gör nu kommer att påverka framtiden - därmed den sönderslagna klockan. Eller så vill han bara visa att han är extremt bra på att visualisera och sätta detta på duk. Jag vet inte, det kanske är alla dessa alternativ eller också inget alls.

Bilden är relativt enkel, vilket jag älskar. Det ger mig något att fokusera på och då får jag ut ett större värde ur bilden och kan analysera den djupare. Jag tycker att bildens former är väldigt mjuka och försiktiga, behagliga att vila ögonen på. Det kan bero på att bilden inte är så skarp i former utan relativt rundad och - inte ur fokus, men åt det hållet. Jag tycker också om att den här bilden är så fri för tolkning. Där jag ser något kanske någon annan ser något helt annat. Det är så man känner igen bra konst. Finns det något hos verket som inte uppskattas av mig är det nog att hela verket är ganska gult. Detta gör att bilden känns lite skrikig och jobbig att titta på för länge, hade man haft en mer dämpad färg eller kanske mörkblått hade det fungerat bättre. Dock vet man ju aldrig ifall Dali kanske egentligen ville uppnå den här obehagskänslan och om det var fallet så lyckades han ganska bra.

Den här bilden tillhör gruppen Surrealism. Som jag har uppfattat surrealism, utan att ha gjort någon research innan, är att det är en ganska bred gren inom modernismen. Verken är ganska vitt skilda medan andra liknar varandra, som med det mesta i livet. Surrealism tycks också utövas av generellt sett instabila och lite halvgalna människor som har haft det tufft i livet. Surrealismen handlar också om att bara köra på känsla, att kunna sätta färg på sina drömmar ansåg man åtråvärt. Det finns inga gränser, man kan göra vad som helst, ju mer chockerande desto bättre. Det var också allmänt känt inom surrealismen att man skulle pressa bort överjaget. Överjaget var då den del av oss som blivit utvecklad av samhället. Den delen som bestämmer rätt och fel, att solen är större än ett äpple tex. Denna del ville man få bort så att man skulle kunna uttrycka sig utan ramar. Detta är såklart bara en överblick över vad jag tror mig veta om surrealismen men jag tycker att den här beskrivningen passar ganska bra in på verket jag valt. 



Jag tycker att surrealismen påminner mycket om den abstrakta expressionismen eftersom att båda tycks gå ut mycket på infall och intuition. Inom den abstrakta expressionismen slängde man färg på duk och försökte få fram vissa budskap, en känsla tex, som i det här verket av Pollock. Surrealismen handlade ju också väldigt mycket om att bara köra fast inte med lika mycket tanke bakom kanske. Jag säger inte att surrealismens verk inte har någon tanke bakom sig men dessa tankar tycks lite flytande och inte alltid begripliga. Det är iaf vad jag får för känsla. Men spontaniteten delar dessa två ismer och det är fakta.



Även dadaism tycker jag har gemensamma element med surrealismen. Dadaismens konstnärer gick ofta över gränsen i sin önskan att provocera. De hade inga speciella ramar, precis som surrealismen. Många av dadaismens verk krävde ett visst mått av tankeverksamhet, så även surrealismen. Som exempel har jag här ett verk av Marcel Duchamp. Detta är då en oansenlig pissoar som Marcel säger är konst. Som sagt, inga rammar överhuvudtaget.



Expressionismen är ytterligare en ism som har saker gemensamt med surrealismen. Inom expressionismen ville man ofta uttrycka starka känslor vilket ofta resulterade i tämligen störande verk. Så även inom surrealismen. Ett exempel av är "Skriet" av Edward Munch. Detta verk anser jag väldigt oroande, jag blir stressad av att kolla på verket.

Ja detta var då Modernismen. Det var roligt att lära sig med om detta.

//Emma Vågerö ES14A