Boken jag har valt heter "Krigets färger, ett vittnesmål" (Arkadij Babtjenko, 2007). Bara titeln på den här boken säger mig en hel del om dess innehåll. "Krigets färger" säger mig att boken handlar om ett krig. Sedan står det också att det är ett vittnesmål, vilket betyder att allt som står i boken har upplevts på riktigt av någon. I detta fall är denna någon författaren av boken. Vill man dra analysen av titeln ett steg längre skulle man också kunna konstatera att ett vittnesmål blandat med ett krig sällan resulterar i en glad och positiv berättelse. Nej, det är tydligt att denna bok kommer vara hemsk och sorglig.
Författaren av den här boken heter som sagt Arkadij Babtjenko och honom har jag aldrig hört talas om förut. Man kan dock höra på namnet att han inte är svensk utan kanske snarare en ryss, detta bekräftas om man läser baksidan. Man kan också dra slutsatsen, utifrån titeln och baksidestexten, att Babtjenko är den som har upplevt kriget. Det står på baksidan att han var en 18:årig soldat som blev traumatiserad av kriget och misshandlad näsan varje dag i fyra år. Nuförtiden arbetar han som krigsreporter på regimkritiska Novaja Gazeta.
Genom att läsa baksidan kan man också få reda på att boken enligt många är bra och dessutom är den prisbelönt. Sådant är alltid lovande när man ska börja en bok. Den jämförs bland annat med Isaak Babels och Ernest Hemingways stora krigsromaner. Boken handlar om Tjejenienkriget och om hur Bebtjenko blev misshandlad och traumatiserad under sitt tjänande av ryska armén. Vi får också veta att Babtjenko började skriva boken för att bli av med alla sina mardrömmar som kriget resulterade i och för att påskynda läkningen av sitt psyke.
Boken utspelar sig i Ryssland och Tjetjenien under sent 1900-tal. Jag kan faktiskt inte så mycket om den tidsperioden. Det enda jag vet är saker som att färg-tv kom, saker som inte är relevanta för krigsperioden. Annars vet jag till exempel att berlinmurens fall ägde rum under denna tidsperiod och att Sovjetunionen upplöstes. Mycket mer än så vet jag dock inte.
Det finns två Tjetjenienkrig. Det första härjade mellan 1994 och 1996. Det andra kriget började 1999 och avslutades år 2009. Eftersom att det på baksidan står att Babtjenko var i armén i 4 år så skulle min gissning vara att han var med i båda Tjetjenienkrigen. Boken skrevs år 2007, vilket är innan de sista Tjetjenienkriget avslutades. Jag vet nästan ingenting om Tjetjenienkrigen. Det enda jag vet är vad som står på baksidan, att krigen var hemska för alla involverade, att soldaterna skickades ut outbildade och oförberedda i kriget. Det var slakt och misshandel var väldigt vanligt.
"Vad bergen är vet bara den som varit där. Bergen är ett rövhål. Allt du behöver för att överleva bär du med dig." Detta representerar bokens tre första meningar. Ett cyniskt och grovt språk används i dem här meningarna. Det är ett rättframt språk utan onödiga utsmyckningar, det är exakt hur jag föreställde mig att ett vittnesmål från en soldat skulle vara. Jag kan utifrån språket dra slutsatsen att hela boken kommer vara lika grov och cynisk, om inte mer. Den sista meningen säger också på direkten att man inte behandlades bra i armén, man hade ingen försäkring, bara det man hade på sig. Det känns som att detta ger en bra inblick i hur hela boken kommer se ut och vara utformad, alltså är det en bra inledning. Att Babtjenko dessutom hoppar direkt in i handlingen älskar jag. Själv har jag alltid föredragit att läsa böcker som börjar mitt i en händelse. Det är helt enkelt lättare att komma in i boken då.
Boken inleds alltså med att Babtjenko befinner sig i bergen som "är ett rövhål". Det beskrivs sedan hela första sidan ut hur hemskt det är i bergen och hur man får bära ungefär sjuttio kilo per person. Sedan beskrivs också vapnen som varje person bär och dess ammunition. En inledning som förväntas men ändå gör boken intressant så att man, eller i alla fall jag, vill läsa vidare.
//Emma Vågerö
