Jag valde Affective Seasons 5 av Tove Krabo.
Det förefaller alltså vara ett industriområde av något slag. Det står en minigran på den kala marken. Det ser ut som om man har hällt färg över pappret men att verket från början var grått. Man ser t.ex. att marken fortfarande är grå. Färgerna man har valt är då olika nyanser av grönt och rosa: Två färger som fungerar väl tillsammans och ger ett glatt intryck. Till himlen har man använt vitt och blått och det ser jättevackert ut. Jag tycker att det ser lite ut som om man marmorerat detta verk. Inte helt, men en del. Hur färgen har torkat gör att det ser vackert ut.
För att man ska förstå varför jag tycker om det här verket måste jag ta och berätta hur jag tror att konstnären tänker med detta verk.
Jag tror att det handlar om miljöproblemen vi idag har. Man har här ett industriområde: Grått och tråkigt och dystert. Men samhället romantiserar det, häller färg över det för att täcka över hur grått och tråkigt det är och hur mycket det egentligen förstör miljön. Man täcker över det med fina, färgglada färger för att folk ska må bättre över att köpa industrins varor. För att folk inte ska få skuldkänslor. Men detta koncept håller inte: Det gråa sipprar igenom i alla fall, för man kan inte slippa undan att vi förstör jorden. Och strax utanför som en passiv betraktare står granen och förstärker att det är miljön det hela handlar om. På det hela taget skulle jag vilja säga att detta är en väldigt tydlig bild med ett väldigt tydligt budskap. Jag skulle ju kunna vara helt ute och cykla med denna tolkning men det finner jag svårt att tro på.
Jag tycker alltså om denna bild för att budskapet är väldigt fint utformat och det är ju också ett viktigt budskap. Sedan älskar jag också färgvalen som harmoniserar med varandra och att det ser ut som att verket är marmorerat. Sammanfattningsvis ett väldigt vackert. Dock tycker jag att granen är lite onödig, man skulle förstå budskapet även om den inte var där. Men det kan ju vara så att granen har ett annan roll i bilden som jag bara inte upptäckt. Det är nog ganska svårt att få tolkningen på pricken rätt gentemot vad konstnären visualiserade från första början.
Ett annat verk jag fastnade för var Hatten av Elin Molander.
Till skillnad från Tove Krabos verk har Hatten inga tydliga budskap. Den bara är. Men i likhet med Affective Seasons 5 är den i grund och botten mörk skulle jag tro. Jag uppfattar i alla fall det här verket som mörkt. Männen ser onda och ihåliga ut och hatten hoppar fram och tillbaka på deras huvuden. Jag tycker att denna bild signalerar oro. Sedan är denna också animerad medan Affective Seasons 5 "bara" är gjord på papper. Men det är någonting som likt Affective Seasons 5 tilltalar mig. Jag tror att det i detta fall inte behöver ha något djupare budskap för att tilltala mig, till skillnad från Affective Seasons 5.
Jag valde sedan Halvdagern av Katarina Ekelund.
Denna fastnade jag för direkt. Jag älskar färger, speciellt när det samspelar så bra som dessa färger gör - en likhet detta verk har med Affective Seasons 5. Jag tycker också om att man har lagt in lite cirklar eftersom att det bidrar till variation i bilden. Sedan tycker jag också om det grå molnet som är överst på tavlan och rinner ut över resten av tavlan. Istället för att det är något dystert och grått som täcks över av färg, som i Affective Seasons 5, är det tvärtom. Den grå färgen sipprar ner och täcker över de färglada färgerna. Även fast budskapet inte är lika tydligt som i Affective Seasons 5 tror jag fortfarande att det finns ett budskap om man bara orkar gräva ner sig lite i tavlan så att säga.
Sedan har vi Kung Ubus Hov av Stefan Bennedahl.
Denna tavla är en upprorshandling mot samhället. Man påpekar ett fel i den, precis som i Affective Seasons 5. I detta fall är det en rebellakt mot världens eviga historik av diktatorer. I Affective Seasons 5 är det emot miljöförstörelse. Verken skiljer sig dock både i material och färgval. Här väljer man inte heller att romantisera händelserna som äger rum i verket med färg eller liknande utan låter det vara vad det är. En idé jag tyckte var intressant var att publikens händer är röda för att visa på delaktighet. Jag tyckte att detta var ett intressant och kreativt koncept.
//Emma Vågerö ES14A
